Jag visste det... någonstans. Men jag uppfattade det aldrig. Hur kan man? Det är just det det går ut på, ingen kan veta...
Det jag visste nu önskar jag att jag aldrig kunde veta, någonsin. Det ödet som väntar, försvinner i fjärran. Och tar dens plats, gör det vi önskar hände. Alltså kan det aldrig bli som man innerst inne vill att det ska bli. Önskar det fanns nåt man kunde göra...
Nu och för alltid ska nästkommande förbli olyckliga, aldrig nöjda och så långt ifrån förståelse som möjligt. Det är ju det det är? Min önskan kan aldrig vara densamma, vilket liv jag än skulle leva. Våra liv är inte föutspådda, och klara för avfärd. Visst det kan vara ödet, men, vilken väg vi än tar så är det just det, ödet. I tidernas evighet, kommer det att vara så. Jag menar...
- Om du kunde se vad som skulle hända om du till exempel köpte en karaoke-maskin, eller ett schackbräde till en 8-åring. Skulle du vilja veta det då? Skulle det göra någon skillnad, egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar